S i l v e r n i n a

Efter studenten är det meningen att man ska känna sig lyckligare än någonsin. Har jag fel? Eller är det något fel på just mig? Jag är INTE lyckligare än någonsin. Visst kommer det dagar då jag känner jag inte kunde vara gladare, men oftast vill jag bara gömma mig. Det är nu man ska växa in i rollen att vara vuxen. Man ska ha ett arbete, flytta hemifrån och jag vill inget hellre än de sakerna. Det är inte bara pågrund av det faktum att det är lågkonjuktur just nu, utan det är också så att jag blir så oerhhört nervös av bara tanken på att gå på en intrevju eller komma till helt nytt ställe där man måste lära sig allt om igen. Allt blir nytt. Tanken över att få jobba på ett nytt ställe och göra något som jag inte kan, gör att jag bara vill gråta. Är jag larvig eller finns det fler som känner såhär? Varför måste jag varje dag känna mig så ledsen och orolig? Vakna flera gånger varje natt utan någon anledning, bara för att jag är orolig och stressad över hur allt ska gå. Och när folk säger till en : Du borde klara av att skaffa ett jobb! Hur vet dom hur jag har det?!

Kan jag inte bara få gömma mig under täcket och ligga där tills ljuset kommer.