"Ibland önskar jag att jag kunde vara någon annanstans. Där ingen kunde hitta mig, inte ens jag själv"

Sitter här i mörket och lyssnar till Yiruma - Maybe. Älskar hans pianospelande. Det är så sjukt lugnande på något vis. Kiss the rain är en av mina favoriter med Yiruma. Kan lyssna på den konstant. Hans händer måste vara en gåva från Gud. I och för sig så är det så klart inte bara händerna som gör honom så bra, men i alla fall ;)

Det märks att sommaren är över nu i alla fall. Snart är vi inne i September, och som det ser ut ute just nu så kan jag inte ens föreställa mig att det faktiskt kommer bli mörkare än så här. Det är redan kolsvart när jag går ut med hunden. Och alla lyktstolpar har en tendens att gå sönder här omkring. INTE roligt att gå ut när det är kolsvart. Så något positivt kan det ju vara med att Luffsen är som han är. Skäller ut allt och alla. Men bara utomhus, inne är han en helt annan hund. Han känner väl av att jag känner mig otrygg ute också kanske , och så vill han beskydda mig, min lilla prins.

Ja, dagen lider i alla fall mot sitt slut och sängen kallar. Det ljuva duntäcket. Mmm. I morgon ska jag posta iväg lite böcker som jag fått sålt på blocket och på eftermiddagen kommer Emma på besök. Då ska vi leka kockar och smaska i oss mat.

Sov så gott alla fina <3

Kommentera här: