“Children are like wet cement. Whatever falls on them makes an impression.”
I sista stund så förenklade vi det lite, eller ja, vi ändra i stort sett hela sagen, för när vi såg barnen så kände vi att det skulle bli för svårt för dem. Så de allra yngsta fick höra sagan om gumman som skulle tvätta sig i ansiktet, så fick de hjälpa gumman. Vi tvättade oss på näsan och på kinder och på tungen o.s.v. Medan 3 och 4 åringarna fick höra sagan om gumman i munnen. Hon skulle stortstäda så de fick hjälpa henne genom att städa sin mun med tungan.
Det blev en utmaning för dem att försöka få tungen på rätt plats, men de var hur duktiga som hellst.
De barnen som var 4 år i våras när jag var där, gick på syskonavdelingen nu. Charlotte och jag träffade dem när vi gick till och från förskolan då de var ute och lekte. Och barnen kände igen mig! :} Det kändes jätte bra! Hur roligt som helst. Hade velat stanna kvar. Nu känner jag verkligen hur mycket jag saknar att vara ute i verkamheten. Men om 1½ år så tar jag examen! :}
{bilder på när vi övade hemma hos Charlotte kommer senare}
skriven
sv: taaack! :D