Olyckor händer inte i verkligheten... Eller?
Mamma undrade om jag ville följa med till sjukhuset och hälsa på Liselotte (min lillasyster 18 år). Snacka om att jag vaknade till då! Sjukhuset? Va? Vem? Är hon på sjukhuset?! Vad har hänt?!
Igår kväll åkte Liselotte nämligen iväg på en motorcykel med en kompis som precis tagit körkort. Olyckor händer inte i verkligheten, eller gör det?
Liselotte hade fått lite skrubbsår på kroppen och hon har ingen känsel i sin högra arm. Hon har opereats och ligger
säkert på uppvaket nu. Senare får vi åka tillbaka och se hur det har gått.
När vi lämnade henne innan operationen så sa de till mamma att de inte kan veta säkert om hon någonsin kommer att få känseln tillbaka i armen. Men det hoppas jag verkligen!
När vi åkte till sjukhuset för att träffa henne så fick jag dessutom blodtrycksfall. När vi var påväg ner till operationsalen så blev jag alldeles yr och illamående och det blev nästan helt svart för ögonen. Det var meningen att jag skulle trösta henne och säga att allt skulle bli bra, men istället blev det tvärt om.
Jag tycker inte om sjukhus. När vi åkte dit visste jag ju inte vad jag hade att vänta mig och när jag väl träffat henne så blev det väl för mycket så jag blev alldeles yr och började gråta.
Nu är mamma och jag hemma i allafall och jag vill bara tillbaka till sjukhuset och hälsa på henne. Hoppas hon vaknar snart. Och hoppas att killen som körde mår bra också. Vi vet inte alls hur det gick med honom!
Men allt kommer att bli bra! Hon är modig min lillasyster och jag tackar Jesus för att det gick så bra som det gick!
Men hon var sig själv, pratade i ett och man fick själv ingen syl vädret. Det är ett gott tecken!
skriven
hehe bara å köra hårt det;)