S i l v e r n i n a

Freja fick sin första tand när hon var sex månader. Så otroligt gulligt när den började kika fram. Men de sömnlösa nätterna som kommer med har ju varit mindre gulligt alltså. Den första tanden märkte vi inte av så mycket, men vi den tiden så samsov vi och ammade på nätterna, så det kan vara därför vi inte märkte av det så mycket. Nu har hon fyra tänder och den femte har precis spruckit igenom. De sista tänderna har vi märkt av tydligt, då hon sovit i egen säng, vilket resluterat i att vi fått sitta på en hård köksstol bredvid hennes säng halva nätterna. 

 

Läggningarna senaste tiden har tagit 1-1,5 timme och sen har hon vaknat varje timme eller halvtimme och sen haft en period mitt i natten där hon inte kunnat somna om. Då har vi varit vakna med henne i 2-3 timmar. Hon har försökt att somna om, men det har inte gått och hon vill ha oss nära, gärna hålla oss i handen. När jag tänker på det såhär mitt på dagen och solen skiner så är det ju super gulligt att hon vill ha oss nära sig och att vi får vara hennes trygghet. Men mitt i natten när man sitter och bara stirrar rakt ut timme efter timme och damen inte kan somna, då är det tufft. Mest för henne såklart, men också för oss. 

 

Senaste veckan nu har vi återgått till att hon sover första timmarna i sin säng och när hon vaknar första gången så har hon fått sova med oss. Det är inte optimalt för min kropp att ha henne tätt bredvid [även om det är mysigt också] men vi får i alla fall lite mer sömn. Hon sover oroligt hos oss också, men det är lättare att hjälpa henne att komma till ro igen. 

 

Idag såg jag att den femte tanden spruckit igenom och jag kände sådan lycka! Det betyder att det funnits en anledning till att hon sovit så oroligt. Den fjärde tanden sprack igenom för bara 2 veckor sen, men hon har fortsatt sova oroligt så vi har anat att en till varit på väg. Så skönt!!! 

 

Någon som känner igen sig? När fick era barn sina tänder och var det någon period som var jobbigare? När lugnade det ner sig?